Söndag 30 jan

Godmorgon!När vi nu är inne på ämnet att lämna en församling – eller aldrig gå med i en - så finns det ju något som kan ställa till för ens kommande beslut. Nämligen detta:

En församling är ju inte en grå massa, utan består av levande människor som Du kanske har känt länge och är mycket fäst vid. Kanske till och med älskar i viss mening. Du kan känna stor tvekan inför att bryta upp därifrån. Herr X och fru B är fina, fromma kristna, som Du har känt i flera år. Och killen som leder bibelskolan är en verkligt ödmjuk kristen.

Men ändå - jag kan inte blunda för detta som jag har påtalat.

Församlingen s k u l l e   ju   f a k t i s k t   k u n n a   s l u t a med dessa saker som är skruvade och egentligen inte alls bibliska. Men jag vet ju att de ändå inte kommer att sluta. Det kommer bara att bli värre och värre.

Och det finns en annan sak, som någon kanske direkt säger till Dig: "Ska Du höra till dem som överger församlingens gemenskap?" – För det står nämligen så i Hebreerbrevet kap.10, 25 versen. "Låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana varandra -- detta så mycket mer som I sen huru »dagen» nalkas."

Men jag menar att man inte kan dra betydelsen av församlingens gemenskap hur långt som helst. Du har ju faktiskt ingen gemenskap med församlingen om den tror att Jesus genom korsdöden antog Satans natur och att Han inte kan näpsa andar, utan att denna syssla nu är din. Denna uppfattning är inte kristen tro. Den som tror på denna förvridna bild av Jesus Kristus, har ju dubbel anledning att betänka att ”dagen nalkas” som det står i den bibelvers de läser upp för Dig.

Och det är ju denna förvridna bild som Du är så betänksam och kanske förtvivlad över.

Vi ses !

Onsdag 26 jan

Hej igen!  Jag fick en kommentar igår. Den var positiv. Det finns massor av bloggar och min är säkert inte känd av mer än ett fåtal. Men känner Du någon som Du tror behöver den, så tipsa gärna personen.

Någon undrar kanske om jag ”är ute efter” någon särskild sorts församling och att jag vill svartmåla den. - Nej. - De despotiskt styrda församlingarna svartmålar automatiskt sig själva. Om man inte tillåter kritik från gräsrötter så är man despotisk och behöver inte svartmålas. Det som är utmärkande för en sådan församling är ofta det att den lösgör sig mer och mer från rak och spontan bibeltolkning. Med sådan tolkning menar jag att man ”tar in” innehållet i Bibeln så som det står, allt eftersom man läser. Men det kan ju också vara så att Du inte har konfronterat ledarna eller pastorn och blivit nertystad och ivägkörd. Ännu. Du kanske bara har börjat fråga Dig själv om det inte är fel någonstans.Jag räknar upp undringar i morgon.

Har Du tyckt att församlingen Du tillhör, barkar iväg åt helt fel håll? Har Du sagt detta till Din pastor eller på ett möte? Har Du då  fått höra: "Passar inte galoscherna här, så är dörren DÄR!" 

Läs här! Jag tror på Jesus Kristus, Guds Son, som dog för mina synder på ett kors. Jag tror på syndernas förlåtelse i Hans namn. Jag tror  bara  på det som verkligen står i Bibeln.  För mig går Bibeln före  andra kristna böcker. Jag tror att man kan ångra sin synd och gråta och få den tröst man behöver. Jag tror att Nya Testamentets främsta budskap är frälsning från den eviga    fördömelsen, och går  f ö r e   alla   enhets- strävanden och  a l l  ekumenik.

Jag har bloggat här förut med bloggar som Ett Nytt Hopp och  OmGudFinns. Jag heter Rolf.  Jag har inget sällskap omkring mig. Jag har gift. Jag har några kristna vänner, men om Du vill så kan vi träffas en och en. Kanske hemma hos mej. Jag bor i Västerås. Välkommen till bloggen. Antingen med splitter ny Bibel eller väl sliten sådan.   Jag önskar Dig Guds frid i själen!

Hej!

Ibland hör jag det muttras i de kristna leden att katolicismen kanske ändå inte är så dum. Kanske man skulle undersöka lite. Hur Du än gör när Du eventuellt undersöker, så har jag ett smakprov på katolicismen här.  Jag visar ungefär en tredjedel av texten.

Du kanske har hört talas om jesuiter. Jesuiter är präster eller i alla fall ordensbröder i Jesuitorden - även av Loyola kallat Jesu Kristi Sällskap (!) -  som instiftades 1534 av Ignatius de Loyola.

Istället för att prata själv om jesuiter och deras verksamheter och natur,

så presenterar jag här

jesuiteden.

 Alltså en ed som en blivande jesuit måste svära för att nå målet att bli jesuit.

Jesuiteden:

"Min son.  Du har redan instruerats att uppföra dig som en hycklare. Att vara en katolik bland katoliker, och vara spion bland dina egna bröder.   – att inte tro på någon människa,  att inte lita på någon människa.   Att vara en reformert bland de reformerta , att vara en hugenott  bland hugenotterna,  att vara en kalvinist bland kalvinisterna.   Bland protestanterna   -  var  i allmänhet  som en av dem!  Tillägna dig deras tillit,  och försök till och  med att  tala från deras predikstolar   Sänk dig så djupt att du blir en jude bland judarna,  så  att  du  blir  i  stånd att insamla all information  som kan vara till nytta  för din orden,  som  en  trofast påvlig soldat.   Du har instruerats att  lömskt  så  svartsjukans  och  hatets  frö mellan stater som tidigare hade fred, och hetsa dem  till  blodsdåd,  genom  att

du får dem att gå i krig, och skapar revolutioner och inbördeskrig  i  samhällen, provinser  och länder som varit  självständiga  och  framgångsrika,  som  odlat

konst och vetenskap  och glatt sig åt fredens välsignelser. Ta parti för förkäm- parna i hemlighet, i samråd med din jesuitbroder som kanske står på den and-

ra sidan, och öppet går emot den sida som du har förbindelse med  så att  kyr-

kan till slut blir den segrande parten,  i  de  överenskommelser som  gjorts vid fredsförhandlingarna, och att målet rättfärdigar medlet."  osv osv.

Det finns betydligt mer men detta får räcka.

Att släta över….

Jag kommer tillbaka till detta med att prata med sin pastor och ha olika åsikt. Ja det är ju i och för sig inte så farligt. Det beror ju på vilka ämnen ni kommer in på. Och hur pass mycket era åsikter går isär.

Men anta att Du misstänker att Din pastor inte säger riktigt allt. Att han liksom slätar över. Slätar över skillnaderna mellan vad Du och han tycker. Och att han slätar över likheten med den superkyrka Du är rädd ska ta över din församling rätt som det är. Du är egentligen rädd att Din församling efterhand ska kvävas av politiska  regler. Regler som  kommer högre uppifrån än Du vågar tänka på och Din pastor vågar erkänna.  Du tycker mycket om Din pastor. Han är en bra ledare och han predikar utmärkt. Men Du börjar ana att det har hänt någonting någonstans som han i egenskap av pastor inte längre kan eller får råda över.

För nu förstår Du också att de där tankarna Du  hade (dem som jag rörde vid i mina första bloggar här) … dem finns det inte längre utrymme för.  De här tankarna:  profetian - vart tog den  vägen? - - det fria vittnesbördet - vart tog det vägen? Församlingstukten - Vart tog den   vägen? kunskapens  ord -  vart tog det  vägen? Ingen pastor i en frikyrka idag skulle stillatigande låta något av dessa inslag passera. Det skulle äventyra kyrkolokalens och därmed församlingens ekonomi, eftersom det krävs vissa bidrag, som är villkorade till nackdel för gammaldags väck- elsekristendom.

Det är faktiskt så att församlingen sitter som i ett skruvstäd eller i en boa constrictors grepp. Och redan första gången som det kom in en orm mellan Gud och människa, gick det mycket illa.

Du är inte alls så tokigt ute om Du redan är på väg ifrån församlingen!

Läs Din Bibel. Bed ”till din Fader i det fördolda” som Jesus sa.  Det är det STARKASTE Du kan göra.

Gud välsigne Dig!

Rolf

Bloggforts

Igår handlade det om den rike ynglingen.

Och vi kom in på buden.

Det sägs ibland att buden finns med i Bibeln för att visa att vi inte kan hålla dem. Nej vi kan ju inte det – det ser vårt syndafördärv till, och allt detta utreder Paulus. Men om Jesus bara hade sett buden

som ett sådant negativt prov, så hade han inte nämnt dem för den rike mannen!

Hur kan det vara så? Å ena sidan – håll buden! Å andra sidan – det klarar vi inte.

Jag är säker på att ynglingen verkligen hade lagt manken till för att hålla buden. Sanningen är den att lagkravet i buden är så strängt och så totalt, att ingen människa klarar av att på budens väg klara sig till himmelen. Ändå godkände Jesus att han svarade att han hade följt buden. Men han visade honom också att det fattades en sak. Vi kan aldrig fullgöra buden.

Men vi ska älska vår nästa och då närmar vi oss buden på rätt sätt. Han hade klarat buden på ett sätt men missat kärleken till för kärleken till pengarna.

Hörs vi i morgon?

När  vi nu är inne på frälsning

Vi gör ett tankeexperiment. Du råkar någon gång i ditt liv  - säg den 23/8 2008 - ut för en häftig brand och svävar i akut dödsfara. Brandkåren kommer och brandman Stig Johnsson (påhittad) bär dig medvetslös ut från eldhärden och in i en ambulans och därmed är du räddad till livet.  Du för dagbok och skriver där in Stigs namn och datum för händelsen. Du kanske tillägger Tack Stig! Du kanske bearbetar ditt trauma efter branden på olika sätt. Du tänker ofta på det kritiska tillfället och får lite grann svindel över vad som kunde ha skett. Du kanske i samråd med försäkringsbolaget  gör en översyn av brandsäkerheten  i ditt hem. Har du barn så blir du extra vaksam angående misstankar om lek med eld. 

Nu vill jag ändra scenen. Vi säger istället att du har bestämt dig för att tro på evangelium om Jesus och Hans korsdöd för din salighets skull. Och i själva denna tro är det som frälsningen ligger.  Det har räckts oss en hand och när vi tar den är vi frälsta, som vid risk för drunkning.

När du räddades från den  här tänkta branden, så fortsatte ditt jordeliv som vanligt. Du stod fortfarande som medborgare under Sveriges rikes lag. Det var helt självklart dessutom.

När du blev   frälst  så  var det helt av nåd. Och ditt jordeliv fortsatte.  Och under ditt jordeliv är du underställd ditt lands lag. Du får inte mörda eller stjäla eller falskdeklarera eller skriva av kompisens uppsats  osv.  nu heller. 

Jag ska ta ett exempel ur Markus evg.   Den rike ynglingen i Mk 10:17 ff frågade Jesus vad han skulle göra för att få evigt liv till arvedel.  Jesus hänvisar honom först till buden och får svaret att han har hållit dem sedan ungdomen.   (Vilken grej!) Sedan avslöjas att han  var för kär i ägodelar.

Vi fortsätter i morgon

Rolf

Igår berättade jag att jag vaknade jättelycklig efter en kväll med förbön med en pastor och vid åsynen av en LP-skiva. Men jag har mer och mer kommit att undra över denna fråga: funkar det så? Det är självklart inget fel på att vara jublande glad i Jesus. Själva den känslan är säkert alldeles äkta. Nej - frågan som jag har ställt mig om och om igen under alla år är denna: Blev jag f r ä l s t då? Bara Gud kan ju säkert svara på detta. Men vem som helst bland människor kan ge mig en motfråga: Om det nu är så att du undrar så mycket – varför söker du då inte förbön eller ett annat frälsningstillfälle igen?

Svaret är att jag nog har haft egna privata ”förbönsstunder” på knä ensam, men aldrig fått känna någon bekräftelse. Varken inre eller yttre. Och inte heller har jag stött på någon pastor eller liknande ”funktionär” som jag har haft spontant, instinktivt och speciellt förtroende för.

Jag har också frågat mig: Kan man inbilla sig att man är frälst? Kan man ha blivit frälst utan någon märkbar ånger över synden eller åtminstone en lust att vräka synden överbord???? Det är detta senare som har fått mig till flera funderingsstunder.

En annan sak som jag också har undrat över, är att jag inte tycker att min natur har blivit märkbart

förnyad. Det är dessa saker som jag nu vill komma med inför Dina ögon och Din ande och själ.

Jag börjar bli en gammal man. Jag fyller snart 75. Men denna förfärliga ovisshet – inför en kommande ”alternativ” evighet vill jag definitivt göra slut på.

Har Du synpunkter – hör av Dig.

Rolf