Om man pejlar den allmänna uppfattningen i en svensk frikyrka, när det gäller vid vilket tillfälle i framtiden som vår Herre Jesus kan förväntas komma hit för att hämta brudeskaran, så tror jag man för det mesta får räkna med att folk säger. Han kommer när som helst. Som en överraskning säjs det ibland. Som en tjuv om natten t.ex Men Bibeln säger att det är Hans dag - inte Han själv – som ska komma som en tjuv om natten.

Kommer man in på ämnet vedermödan, så är nog de flesta benägna att säga att Han - och därmed uppryckandet -  kommer före den.

Men min tanke med dagens blogg är att vi åtminstone inte utan vidare bör svälja detta. Att man kan använda bibelord till att bevisa lite vad som helst tror jag inte är någon hemlighet för någon längre.

Vem har inte hört dessa ställen som nu ska nämnas, upplästa i stor frimodighet?

1 Kor 15.50-54

50.  Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod

      icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får

      förgängligheten oförgängligheten till arvedel.

 51.  Se, jag säger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men

      alla skola vi bliva förvandlade,

 52.  och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud.

      Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till

      oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade.

 53.  Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, och

      detta dödliga ikläda sig odödlighet.

 54.  Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, och

      detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord

      fullbordas, som står skrivet: »Döden är uppslukad och seger

      vunnen.»

och 1 Tess. 4: 15 – 17

14.  Ty lika visst som Jesus, såsom vi tro, har dött och har

      uppstått, lika visst skall ock Gud genom Jesus föra dem som äro

      avsomnade fram jämte honom.

 15.  Såsom ett ord från Herren säga vi eder nämligen detta, att vi

      som leva och lämnas kvar till Herrens tillkommelse ingalunda

      skola komma före dem som äro avsomnade.

 16.  Ty Herren skall själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud

      skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun.  Och först

      skola de i Kristus döda uppstå;

 17.  sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva

      jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes;

      och så skola vi alltid få vara hos Herren.

 18.  Så trösten nu varandra med dessa ord.

Mina rader här inne är inte i första hand till för att besvara den frågan. När kommer Jesus tillbaka?Jag tror att alla som närmar sig frågan om tiden för Jesu återkomst, har med begreppet Vedermödan i sin teori. Jag ska bara helt lätt beröra den. Några påstår att Bibeln är tyst om när denna hämtning skall ske. Andra menar att Bibeln är tydlig, och 1 Kor 15.50-57 och 1 Tess. 4: 15 – 17 som stöd.

Någon sammanblandar helt tydligt vredesdomen med vedermödan genom att här ta med löftet i Jesaja 26.20 där Gud erbjuder skydd mot vredesdomen och hävdar alltså att uppryckandet /The Rapture/ skall ske då, men detta ”rapture” rycker inte upp människor utan erbjuder skydd, som s.a.s söks till fots.

Andra menar att det finns en separat återkomst av Jesus för att hämta de sina och en annan återkomst till domen.

Det finns två intressanta verser, Matt 24: 22 Där talas det om att tiden måste förkortas. Och så Upp. 13:och Upp. 14:12 om de heligas ståndaktighet. Vi börjar i Upp. Där det står Här gäller de för de heliga att visa ståndaktighet. ”Här” - är tiden för Antikrists krav att vi ska ta på oss hans märke för att kunna handla. Om de heliga har fått följa med Jesus före Vedermödan, så har de inget bruk för denna ståndaktighet.

Matteusstället säger att om inte den tiden förkortades så skulle inget kött bli frälst, vilket alltså bör innebära att de heligas elände under vedermödan förkortas genom Guds barmhärtighet. Därmed utsäges att de är kvar ända till dess! Annars skulle tiden inte behöva förkortas för att inget kött skulle bli frälst.

Ses vi här i morgon?

Godmorgon!

När vi nu är inne på ämnet att lämna en församling – eller aldrig gå med i en - så finns det ju något som kan ställa till för ens kommande beslut. Nämligen detta:

En församling är ju inte en grå massa, utan består av levande människor som Du kanske har känt länge och är mycket fäst vid. Kanske till och med älskar i viss mening. Du kan känna stor tvekan inför att bryta upp därifrån. Herr X och fru B är fina, fromma kristna, som Du har känt i flera år. Och killen som leder bibelskolan är en verkligt ödmjuk kristen.

Men ändå - jag kan inte blunda för detta som jag har påtalat.

Församlingen s k u l l e   ju   f a k t i s k t   k u n n a   s l u t a med dessa saker som är skruvade och egentligen inte alls bibliska. Men jag vet ju att de ändå inte kommer att sluta. Det kommer bara att bli värre och värre.

Och det finns en annan sak, som någon kanske direkt säger till Dig: "Ska Du höra till dem som överger församlingens gemenskap?" – För det står nämligen så i Hebreerbrevet kap.10, 25 versen. "Låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana

varandra -- detta så mycket mer som I sen huru »dagen» nalkas."

Men jag menar att man inte kan dra betydelsen av församlingens gemenskap hur långt som helst. Du har ju faktiskt ingen gemenskap med församlingen om den tror att Jesus genom korsdöden antog Satans natur och att Han inte kan näpsa andar, utan att denna syssla nu är din. Denna uppfattning är inte kristen tro. Den som tror på denna förvridna bild av Jesus Kristus, har ju dubbel anledning att betänka att ”dagen nalkas” som det står i den bibelvers de läser upp för Dig.

Och det är ju denna förvridna bild som Du är så betänksam och kanske förtvivlad över.

Vi ses !

Som jag sa i mitt första inlägg i tisdags

så är det ju inte alla som blir visade på dörren för att de kritiserar församlingen. I en del fall kan man bli varnad eller manad till eftertanke.  Av pastorn tänker vi oss för enkelhetens skull.

Och då kan en tanke börja spira i  huvudet. Det är inte så sällan som människor som har kommit i intressekonflikt med sin församling, plötsligt börjar fråga sig själva:

Men stopp nu lite -  Tänk om det  är  j a g   som har fel i min kritik 

Tänk om jag går emot Guds verk?  När man har tänkt i dessa banor – kanske flera gånger fram och tillbaka, så kan man känna en väldigt stor osäkerhet.  Det brukar med ett fint namn kallas  f l o a t i n g .    Man svävar omkring – än åt ena hållet – än åt andra, om vad som är rätt och fel.   Och det kan  ställa till med mycket. 

Men – det kan också hjälpa en att tänka klarare.

Det kan tvinga en att verkligen tänka efter:  Vad är det som är fel  -ur Bibelns synpunkt - med min församling? Är det  t y d l i g t  eller  k a n  det vara en  tolkningsfråga? Är det så att Din församling  f a k t i s k t     ä r  ett Babylon, enligt vad Du har kommit fram till genom att se  vad det står i Bibeln,  då är det ju så att Du ska dra ut ur den för att inte drabbas av det straff som kommer över den på grund av dess synder och fel.

Eller hur!?

Godmorgon!

Hur är det i den församling Du är med i?

Har det skett en förskjutning i budskapet i predikningar och bibelstudier?

Är den enskilde kristne kanske inte längre en benådad syndare och en lärjunge vid Jesu fötter utan kanske snarare en filial till Jesus – en som kan näpsa andar. Jesus själv sa vid ett tillfälle (det var efter förklaringsberget!): ”detta slag kan icke drivas ut på annat sätt än genom bön och fasta”.

Inte genom att man ”tar auktoritet” (varifrån?) eller ”står på Ordet”.

Jesus sade till lärjungarna att de skulle komma att göra ännu större under. Men man får då inte glömma bort att Jesus under hela sin tid med lärjungarna ”endast gör vad han ser Fadern göra”, vilket medförde nästan oavlåtlig ödmjuk bön. Samma sak väntade Han givetvis även av lärjungarna.

Och kan det vara så i Din församling att strävanden efter enhet och ekumenik har fört församlingen från en enkel biblisk tro och ända till umgängelse med suspekta idéer från USA?

Idéer där man påstår att Guds Helige Ande skulle vara indragen och medverka i människokroppen,  men som gör att människor  till och med ligger och rullar på golvet och kanske skäller som en hund eller /liksom det vore av alkohol/ ”blir berusad av Anden/anden” (vilken ande, frågar jag) och måste bäras av estraden.

Hör gärna av Dig om det är så!

Rolf

Hej. Godmorgon!

Igår utgick jag ifrån att Du kanske har visats på dörren i församlingen för Dina frågor.

Men det kan ju också vara så att Du inte har konfronterat ledarna eller pastorn och blivit nertystad och ivägkörd. Ännu.

Du kanske bara har börjat fråga Dig själv om det inte är fel någonstans.

För: Vart tog profetian vägen? - - - Ja, jag vet, det finns falsk profetia, men att stänga dörren för all profetia är livsfarligt för en församling.

Likaså: Vart tog det fria vittnesbördet vägen?

Vart tog församlingstukten vägen?

Vart tog kunskapens ord vägen?

Och vart tog väckelsemötet vägen? - Är det kanske ersatt av lovsångsmöten?

Ska jag nu börja k l a n k a    p å   l o v s å n g e n i församlingen? Är det inte tillbörligt att Guds Namn och Ära upphöjes i lovsång? Jo men inte på bekostnad av förmaningens livsviktiga roll i predikan och bibelstudier. Det verkliga lovsången till Gud springer fram ur ett benådat, befriat hjärta hos en syndare som upplever syndernas förlåtelse efter ånger och förkrosselse.

Eller som det står i 1 Sam. 15: 22: Hörsamhet är bättre än det feta av vädurar. (1917 års kyrkobibel)

Eller i Folkbibeln: Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar.

Med andra ord: Man kan aldrig uppväga lydnad mot Bibelns olika instruktioner genom att lovsjunga Gud i ett slags ”tom olydnad”.

Vi hörs här inne i morgon?  

Rolf 

Hej igen!

Jag fick en kommentar igår. Den var positiv.

Det finns massor av bloggar och min är säkert inte känd av mer än ett fåtal. Men känner Du någon som Du tror behöver den, så tipsa gärna personen.

Någon undrar kanske om jag ”är ute efter” någon särskild sorts församling och att jag vill svartmåla den. - Nej. - De despotiskt styrda församlingarna svartmålar automatiskt sig själva. Om man inte tillåter kritik från gräsrötter så är man despotisk och behöver inte svartmålas.

Det som är utmärkande för en sådan församling är ofta det att den lösgör sig mer och mer från rak och spontan bibeltolkning. Med sådan tolkning menar jag att man ”tar in” innehållet i Bibeln så som det står, allt eftersom man läser.

Men det kan ju också vara så att Du inte har konfronterat ledarna eller pastorn och blivit nertystad och ivägkörd. Ännu.

Du kanske bara har börjat fråga Dig själv om det inte är fel någonstans.

Jag räknar upp undringar i morgon.

Hej! 

Har Du tyckt att församlingen Du tillhör, barkar iväg åt helt fel håll?

Har Du sagt detta till Din pastor eller på ett möte?

Har Du då  fått höra: "Passar inte galoscherna här, så är dörren DÄR!"

Läs här!

Jag tror på Jesus Kristus, Guds Son, som dog för mina synder på ett kors.

Jag tror på syndernas förlåtelse i Hans namn.

Jag tror  b a r a  på det som verkligen står i Bibeln.  För mig går Bibeln före

andra kristna böcker.

Jag tror att man kan ångra sin synd och gråta och få den tröst man behöver.

Jag tror att Nya Testamentets främsta budskap är frälsning från den eviga    fördömelsen, och definitivt går  f ö r e   a l l a   enhetsträvanden och  a l l 

ekumenik.

Jag har bloggat här förut med bloggar som Ett Nytt Hopp och  OmGudFinns.

Jag heter Rolf. Jag har inget sällskap. Jag har gift. Jag har några kristna vänner,

men om Du vill så kan vi träffas en och en. Kanske hemma hos mej. Jag bor i Västerås.

Välkommen till bloggen. Antingen med splitter ny Bibel eller väl sliten sådan.  

Jag önskar Dig Guds frid i själen!