Söndag 30 jan

Godmorgon!När vi nu är inne på ämnet att lämna en församling – eller aldrig gå med i en - så finns det ju något som kan ställa till för ens kommande beslut. Nämligen detta:

En församling är ju inte en grå massa, utan består av levande människor som Du kanske har känt länge och är mycket fäst vid. Kanske till och med älskar i viss mening. Du kan känna stor tvekan inför att bryta upp därifrån. Herr X och fru B är fina, fromma kristna, som Du har känt i flera år. Och killen som leder bibelskolan är en verkligt ödmjuk kristen.

Men ändå - jag kan inte blunda för detta som jag har påtalat.

Församlingen s k u l l e   ju   f a k t i s k t   k u n n a   s l u t a med dessa saker som är skruvade och egentligen inte alls bibliska. Men jag vet ju att de ändå inte kommer att sluta. Det kommer bara att bli värre och värre.

Och det finns en annan sak, som någon kanske direkt säger till Dig: "Ska Du höra till dem som överger församlingens gemenskap?" – För det står nämligen så i Hebreerbrevet kap.10, 25 versen. "Låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana varandra -- detta så mycket mer som I sen huru »dagen» nalkas."

Men jag menar att man inte kan dra betydelsen av församlingens gemenskap hur långt som helst. Du har ju faktiskt ingen gemenskap med församlingen om den tror att Jesus genom korsdöden antog Satans natur och att Han inte kan näpsa andar, utan att denna syssla nu är din. Denna uppfattning är inte kristen tro. Den som tror på denna förvridna bild av Jesus Kristus, har ju dubbel anledning att betänka att ”dagen nalkas” som det står i den bibelvers de läser upp för Dig.

Och det är ju denna förvridna bild som Du är så betänksam och kanske förtvivlad över.

Vi ses !