Som jag sa i mitt första inlägg i tisdags

så är det ju inte alla som blir visade på dörren för att de kritiserar församlingen. I en del fall kan man bli varnad eller manad till eftertanke.  Av pastorn tänker vi oss för enkelhetens skull.

Och då kan en tanke börja spira i  huvudet. Det är inte så sällan som människor som har kommit i intressekonflikt med sin församling, plötsligt börjar fråga sig själva:

Men stopp nu lite -  Tänk om det  är  j a g   som har fel i min kritik 

Tänk om jag går emot Guds verk?  När man har tänkt i dessa banor – kanske flera gånger fram och tillbaka, så kan man känna en väldigt stor osäkerhet.  Det brukar med ett fint namn kallas  f l o a t i n g .    Man svävar omkring – än åt ena hållet – än åt andra, om vad som är rätt och fel.   Och det kan  ställa till med mycket. 

Men – det kan också hjälpa en att tänka klarare.

Det kan tvinga en att verkligen tänka efter:  Vad är det som är fel  -ur Bibelns synpunkt - med min församling? Är det  t y d l i g t  eller  k a n  det vara en  tolkningsfråga? Är det så att Din församling  f a k t i s k t     ä r  ett Babylon, enligt vad Du har kommit fram till genom att se  vad det står i Bibeln,  då är det ju så att Du ska dra ut ur den för att inte drabbas av det straff som kommer över den på grund av dess synder och fel.

Eller hur!?